Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
isö
de små handelsföretagen, och den gamle måste erkänna sig
ha haft orätt, då han påstod, att det ej tjenade till något
att göra försök på fiskläget: följderna hade vittnat om
motsatsen.
»Hvad det är vackert af löjtnanten att så arbeta för
de fattiges nytta!» sade Gabriella med en gnista af den hos
henne naturliga lifligheten. »Jag har hört mycket godt om
skolan på fiskläget.»
»Den är obetydlig, men efter vår förmåga!» svarade
Arve, lycklig att höra sitt beröm från Gabriellas läppar.
»Största förtjensten deraf har likväl läraren, den gamle
båtsman Flint. Han är en präktig gubbe, och jag är säker att
det skulle roa mamsell Gabriella att höra honom hålla sina
föreläsningar för barnen, framför allt om aftname, då
undervisningen sker genom berättelser.»
»Jag tror det också», inföll Gabriella, »och jag vet
verkligen icke hvarför vi ej länge sedan kommit att göra en
resa åt det lilla fiskläget, men nästa vår måste pappa och
Erika låta mig få min vilja fram ... får jag icke det, pappa!»
Gubben fick hastigt göromål, emedan han genom
fönstret varseblef något ofog på gården, och Erika svarade blott
med ett af dessa vänliga småleenden, som kunna tolkas efter
behag. Men för att förekomma någon vidare fråga, yttrade
hon sin förmodan, att de väl nu snart hade Birger tillbaka.
Om det var Erikas afsigt att förtaga den lilla smula
glädje, hon ansåg ohelsosam för Gabriella att erfara, så
vans denna afsigt fullkomligt, ty på en gång blef hon tyst
och nedslagen liksom förut. Det smärtade Erika, men hon
ansåg sig likväl hafva gjort rätt.
Efter detta afbrott blef det så tryckande ängsligt, att
Arve önskade sig långt från Tistelön eller, rättare, att han
ej rest dit. Erika såg oroligt ut genom fönstret och
svarade ofta tankspridd; och Gabriella. . . men det var icke
möjligt att förstå sig på henne. Än såg hon helt vänligt
på honom, men åter tycktes hon ej ge akt på något annat
än två små snäckor, hvilka hon upptog från bordet och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
