Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade försmädligt: »Det lider åt sommarn, då hundarne bli
så galna, att de bitas!»
Detta var mer än Anton kunde tåla. Hans ögon
gnistrade förfärligt, och i det han helt och hållet lemnade sig åt
det ursinne, som bemägtigade sig honom, yttrade han, i det
han med den knutna handen hötte åt Haraldsson: »Akta er,
I far, och reta icke hunden, tills han biter er så, att I aldrig
glömmer det!»
»Öppna inte mun tiH ordspråk, du galna nattuggla»,
röt gubben uppspringande, »annars sätter jag dig der
hvarken sol eller måne skiner på dig! Jag skall binda dig såsom
en brukar med andra fånar.»
»Far», hviskade Birger den uppretade gamle i örat,
»tänk på hvad I gör och säger! Genom ondt kommer en
ej ur fläcken med honom.»
Den förändring, som under detta utbrott föregick med
Anton, var så stor, att den till och med dämpade
Haraldssons hetta. Ifrån att Antons hvarje rörelse, hvarje ord
utvisade ett otygladt raseri, hade han blifvit alldeles stilla, och
blott några ryckningar i kroppen bevittnade den föregående
stormen. Emellertid låg det något obeskrifligt underligt i
hans utseende, något som både kunde kallas rädsla och
för-tviflan. Ingen kunde förklara detta uttryck. »Hur är det
med dig, Anton?» frågade Erika med en hos henne
ovanlig häftighet och fattade honom i handen.
Ett ihåligt skratt blef hela svaret, men en åtbörd åt
läppame tydde på något obegripligt.
»Svara, Anton, låt oss veta hvad som går åt dig och
sätt oss icke i onödig förskräckelse!» sade Birger vänligt och
klappade den i detta ögonblick hemskt förvirrade sjuklingen
på axeln.
Anton skrattade ännu, men tecknade åter med en
för-tviflad rörelse åt läppame.
»Store gud, han har visst blifvit mållös!» utbrast Gabriella,
hvilken genom ett så ovanligt intryck rycktes upp ur sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
