Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egna qval.. . »Anton, Anton, bara ett enda litet ord!» Hon
klämde hans händer och tryckte honom om pannan.
Men Antons läppar förblefva stumma, och hans irrande
öga sammansjönk slutligen liksom under en dvala. Erika
lät det emellertid ej stanna vid utrop och bestörtning. Medan
Birger stödde Antons dignande hufvud, badade hon det med
kallt vatten och lät honom äfven dricka, då han gaf tecken
dertill. Efter några minuter började han med våldsamt
bemödande att hemta andan. Tungans band hade åter
lossnat, och ett långsamt: »A hå, detta var konstigtI» frambröt
öfver hans läppar.
»Men hur var det, kunde du alls icke tala, söte Anton?»
frågade Gabriella.
»Det var något mycket underligt, sådant som jag förr
aldrig känt!» förklarade Anton. »När jag hörde fars galna
tal, blef det så konstigt i hufvudet på mig, jag kan ej säga
huru, men på en gång ville tungan icke ur fläcken, och om
de slagit i hjel mig, hade jag ej kunnat få fram ett enda
ord.»
Haraldsson gick mumlande in i sin kammare. Men
Birger yttrade ett allvarligt bekymmer öfver, att Anton genom
sitt retliga lynne och sin stora nervsvaghet kunde ådraga
sig slag eller dylikt, hvarföre han bad och uppmanade honom
att hädanefter lägga band på sinnet och ej såsom hittills
låta det brusa öfver vid minsta motsägelse.
»Åh ja, det är godt att säga», svarade Anton i tyst,
nedstämd ton, »men när en blir retad, så att hjernan är
fardig att springa i sär, och blodet sjudér i en liksom
vattnet i en kokande gryta, då vill det allt något till att bara
tiga och se på.»
»Men hvem retar dig?» frågade Gabriella deltagande.
»Vi hålla ju allesammans så mycket af dig.»
»Åh, det är icke fråga om mig! Jag vill ej, att du
håller af någon annan än Rosenberg. Han har ditt löfte,
han är din brudgum, och om han också aldrig kommer
igen, så är det ändå icke mer än din pligt, att du väntar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
