Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fjortonde kapitlet,
En annan jag älskar —
Jag tåres af qval!
B. v. Beskow.
Det var en treflig lördagsqväll. I gumman Arnmans
stuga var nyskuradt och städadt. Arve hade nyss
hemkommit efter en lycklig affär, ett stort beslag, hvarpå han sjelf
kunde vänta en ej så liten vinst, och hjelpte nu sin mor
med att, som vanligt vid veckans slut, räkna den lilla
kassan och öfverslå debet och kredit.
»Jag menar det står bra!» sade fru Katrina fryntligt.
»Detta året har gått bättre än det förra... Men hör,
Josefina, mitt barn, tag ullen, som jag vägde upp, och bär den
ned till Pelle Turesons Lisa! Jag har lofvat hennes mor den
spånaden. De bli så glada, stackrarne, om du kommer
sjelf. .. Och tag med dig ett par kringlor till gudson I»
Detta talades i förbigående, medan Arve med griffeln
räknade på taflan.
»Nå, hvad säger du, min son? Olaus Person och Lasses
Britta stå på rest — annars, menar jag, är det redigt.»
»Ja, mor för ju bok som en hel karl: det slår
alltsammans i hop. Och, gud vare lof, att det går som det går
och att mor icke tröttnar!»
»Åh visst, du, tröttnar jag ibland — det känner ingen
hvar skon klämmer mer än den, som har honom på, men
så går det väl för sig ändå, efter Josefina är en så präktig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
