Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjuttonde kapitlet.
Dyrbart är hvart ögonblick.
F. M. Franzén.
Framfor förstuguqvisten till jaktlöjtnant Ammans lilla
hus sågs, hvad endast vid namns- eller födelsedagar brukades,
friskt löf och granris, hemtadt från fasta landet. Den var
smyckad såsom till en högtid. Men på fru Katrinas bleka
ansigte, som lutade sig öfver balsaminerna, sågs ingen skymt
af glädje, ehuru det visserligen bar pregeln af en stel och
tung vänlighet.
»Barn», sade hon till Josefina, hvilken, mera lik en
mekaniskt rörlig bild än en lefvande varelse, flyttade sig
fram och åter, »ser du någon skymt af dem ännu? Jag
tycker mina ögon ha liksom en hinna for sig.»
Och denna hinna var tårames. Fm Katrina hade gråtit
öfver sin sons olyckliga kärlek, men ehuru blödande, hade
dock modershjertat gifvit vika för hans enträgna böner.
hade efter en svår strid samtyckt att se Gabriella.
»Ser du ingenting?» upprepade fru Katrina.
»Ännu ej!» svarade Josefina, medan hon omsorgsfullt
gned dammet af de gamla ostindiska kaffekopparne, hvilka, med
undantag af gamle löjtnantens begrafning, icke varit i bruk
sedan salig fars sista födelsedag, utan alltid förvarades i
skåpet liksom reliker.
»Hur tycker du, att du är till mods, barn?» frågade
gumman efter en liten stunds tystnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
