Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Åh, jo, vore hon ej dotter af den gamle Tistelö-räfven,
hade jag ingenting att säga mot henne!»
»Men hon rår ju ej för, att hon är dotter till honom
mer än till någon annan!»
»Nej, gud bevars, det gör hon visst icke, men jag känner
nog krutet, sa’ hin on* nässlorna, fastän hon har en så vacker
skapnad som man någonsin vill se. Ja, hon är en rigtig ros!»
»Skönare än alla mors balsaminer och alla rosor, som
funnits till i verlden!»
Fru Arnman kastade först en förebrående blick på sin
son och sedan en flyktig på Josefina. »Svägerskan,» sade
hon, »se det är en qvinna, som duger, just en menniska att
% sätta värde på.»
»Ja, det är hon som har uppfostrat Gabriella!» inföll
Arve.
»Det måtte väl ej vara hennes enda förtjenst», menade
fru Katrina litet fnurrig, men sedan de kommit in och
Josefina gått att syssla i köket, tilläde hon allvarsamt: »Jag
hade allt väntat, min käre Arve, att du bemött Josefina med
större skonsamhet. Ingen kan väl mindre än hon vara
trakterad af alla dina loford öfver mamsell Haraklsson.»
»Kära mor, säg icke mamsell, utan Gabriella och säg
sedan, att mor aldrig sett något så skönt, godt och intagande!»
»Är det ett svar om Josefina det? Arve, käre son, nu är
du underlig! Jag säger ingenting, men du eldar sjelf
bad-stun åt dig.»
»Alltid har mor så roliga ordspråk. Men hvad skall
jag nu göra, att mor må bli rigtigt god igen? Jag vill så
gerna lefva i fred med Gud och hela verlden och med mor
först och främst.»
»Gud välsigne dig, barn! Jag ser nog hvad klockan
lider — måtte hon icke tids nog slå!»
Fru Katrina kastade en obeskrifligt kärleksfull blick på
sin Arve, som nu, längtande att fa vara ensam med sin
omätliga lycka, skyndade upp på sin gamla kammare....
Efter ett par dagars långpina infan sig vår jaktlöjtnant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
