Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tjugonde kapitlet
Men hvilka gäster äro dessa?
B. Lidner.
Med blicken stelt fästad på dörren, der Arve försvunnit,
och med nästan stelnadt hjerta stod Gabriella midt emot
Rosenberg, hvilken syntes så döfvad af det starka slag han
erhållit, att han ej klart fattade hvad som tilldrog sig omkring
honom. Så förflöto några ängsliga minuter. Då närmade
sig Gabriella och tog hans hand. »Rosenberg», sade hon
mildt, »lider du ensam — hvad tror du väl att Arnman
nu känner och jag?»
»Tyst, tyst!» bad Rosenberg, hvilken, då han höll
Gabriellas händer mellan sina, icke ville höra ett enda ord,
som störde den saliga villan, att hon ännu vore hans. »Tyst»,
upprepade han... »ännu några fattiga ögonblick är du min!»
Och han höljde hennes hand med kyssar, ej brinnande
varma som nyligen Arves, nej, iskalla såsom hans
darrande läppar. »O, Gabriella, hur kunde du vara trolös?»
»Icke så, Rosenberg! Efter det beslut, jag nu tagit,
har du ej rättighet att göra mig någon förebråelse. Vi, jag
och Arve, äro nu lika olyckliga som du — derföre får du
icke klaga!»
»Du och Arve ... och du uttalar dessa ord tillsammans.
Du och den eländige, som först.. åh, jag mins...»
»Ack, Rosenberg, var icke så orättvis! Kanhända hade
icke du, såsom Arve nu gjorde, afsagt dig din lycka för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
