Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl snart slut! Efter ett par månader, när jag drifver kring
främmande länder, men då utan annat mål än att döfva
min sorg, finner du väl, att detta beslut var aftvunget i
ögonblickets ängslan och derföre ogiltigt.»
»Jag har icke brutit mitt löfte till dig, Rosenberg»,
sade Gabriella med ett allvar och en värdighet, som bjöd
öfvertygelse, »och derföre har du ingen rättighet att tvifla
på att jag skall hålla detta. Tro mig, hvad jag sagt är
säkert — och hvar helst du hamnar i verlden, så tag med
dig den öfvertygelsen, att jag lefver er begge trogen och
trogen mitt löfte!»
»Det var en bitter balsamdroppe, men det är ändå en
balsam för ögonblicket — en dag skall jag måhända blifva
mindre egoistisk!» svarade Rosenberg. »Och nu återstår för
mig icke annat än att liksom Arnman resa min väg. Jag
vill ej förnedra mig genom klagan, men om du ändå visste
med hvilka känslor jag under hitresan sade till mig sjelf: »Nu
är du en bergad man, nu är hon din», och med hvilka känslor
jag nu reser härifrån! Jag vill öppet säga, att jag i början
trodde, att din böjelse för Arnman endast var ett flygtigt
tycke af ditt unga sinne. Jag trodde, efter du ännu i går
bar min ring, att allt mellan oss kunde bli godt igen, men
sedan jag nu hört hvad du sagt, har jag ej mer något hopp
derom, och jag borde ha sett det på Birgers ansigte —
jag mins nu tydligt, att der stod ett moln, men jag gaf mig
ej tid att forska efter orsaken dertill.»
»Birger — har du träffat Birger?» utbrast Gabriella.
»Helt hastigt. När jag kom till Göteborg i går afton,
sprang jag genast till det ställe, der ni pläga bo under
Lars-messan, i förhoppning att en dag förr få träffa dig. Hvarken
Birger eller Erika voro hemma, men jag fick likväl af
husfolket veta, att endast fru Haraldsson var med. Hela aftonen
flög jag omkring för att få reda på dem, men allt förgäfves.
Och i dag, då jag tingat en båt hit ut, ämade jag ej spilla
tiden på vidare sökande, men händelsen gjorde, att jag då
träffade Birger på Stora Hamngatan. I mm glädje aktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
