Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och fåfängt bad hon att endast några ögonblick få somna
från sina sönderslitande qval. Hon somnade ej: vaken kastade
hon sig af och an på bädden och räknade hvarje klockslag
till ungefär 3 på morgonen, då rörelse på bryggan jagade
henne upp, och till en viss lättnad i hennes mångskiftande
ängslan såg hon sin far ha återkommit jemte Birger och
Erika.
Gabriella skyndade ned.
»Hvar är Rosenberg?» frågade alla tre nästan på samma
gång.
»Borta — rest!» sade Gabriella, bleknande för Birgers
mörka ögonkast.
»Det vill säga», utbrast Birger och upplyfte med sin
hand hennes ansigte, »att du — afvisat honom?»
»Det vill säga», återtog Gabriella och drog sig med en
viss bestämdhet undan, »att jag sjelf beslutat öfver mitt öde.»
»Ella, Ella», hviskade henne Erika i örat, »trotsa och
reta icke Birger! Han är ej i lynne att tåla det. Far har
inväntat oss under vägen och sagt oss allt... Men har du
afvisat Rosenberg?»
»Jag kunde ej annat», svarade Gabriella, »men vi
skildes som vänner.»
Haraldsson yttrade ingenting. Birger gick förut in, och
då han vände sig om på tröskeln, yttrade han med en röst,
som Gabriella aldrig förr hört honom begagna: »Har du
din hemlige älskare här, så önskar jag att få tala med
honom, och det ju förr dess hellre!»
»Min hemlige älskare?» upprepade Gabriella rodnande.
»Jag vet icke af någon sådan. Jaktlöjtnanten har friat till
mig, och jag har bedt pappa ge sitt samtycke, men pappa
reste och lemnade mig att reda mig på egen hand.»
»Och huru har du redt dig?» frågade Birger och kastade
sig på en stol. »Jag säger dig förut, Ella, att du i evighet
aldrig blir Ammans hustru! Och de goda tankar jag förut
hyst om honom ha alldeles förgått, se’n han så listigt, eller
troligen I begge i samråd, kunnat narra oss. Det var ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
