Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undersöktes. Slutligen uppgaf stadstjenaren ett rop af ilsken
glädje, som i Gabriellas ögon lät besynnerligt; men hon fick
än mera skäl till förundran, då det påträffade fyndet endast
utgjordes af ett par gamla tåg och lemningar af en flagga,
hvilket allt han visade för de andra karlame, i det han vid
sin själs salighet svor, att det »justament» vore detsamma, ty
kronans märke fans qvar,
»Är det ingenting annat ni söker?» frågade Gabriella.
»Nej, intet annat — det duger nog det!» svarade
rättvisans nitiske tjenare.
»Men hvad skall ni med det der skräpet?» Gabriella
kunde ej afhålla sig från att yttra sin förundran.
»Jo, det skräpet ska vi lägga vantarne på: det är
dyrbart skräp det — nog blir det nyttigt på sin plats.. . Och
nu, fort i båten, gossar! Vi hade icke behöft vara så många,
om vi trott, att vi bara skulle träffa dufvan hemma.»
Utan att komma till något redigt begrepp om allt det
hon hört och förnummit, såg Gabriella sitt underliga
främmande med tågvirket återvända till båten och lägga ut.
Det var nu alldeles skumt. Endast pigorna hade
återkommit från den fruktlösa spaningen efter Anton; och
Gabriella, hvars bittra qval än vidare ökades vid tanken, att den
olycklige brodera för hennes skull gått och gjort af med sig,
var sjelf i begrepp att ge sig ut, då drängame återkommo
med den underrättelsen, att de mött en annan båt och af
folket deri fått höra, att Anton tidigt på morgonen
skyndsamt rott in till Marstrand. Detta var mer än allt annat
obegripligt. Anton, som nästan aldrig lemnade sin ensliga
vik, hvad i guds namn kunde ha förmått honom att
sjelf-villigt göra en färd inåt staden? Det var då troligt, att han
återfått målet eller fast mera, att han ej förlorat det, utan
endast sökt narra henne med denna list — men hvartill
gagnade det? Allt förblef oredigt, och slutligen gick
Gabriella, villad och mattad af alla dessa på hvarandra störtande
händelser, till sin kammare att söka några timmars hvila.
Men oron att ej fadern återkom sällade sig till det öfriga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
