Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skräckelse att se systern gift med den unge jaktlöjtnanten,
anklagat far och bror såsom den gamles mördare, gick som
en löpeld jemte Antons påstående, att han varit åsyna vittne
till mordet, en sak, som för behöriga auktoriteter bestyrktes
derigenom, att en del af tulljaktens tacklage, i följd af den
anvisning Anton lemnat, verkligen blifVit funnen i Haraldssons
sjöbod. Men nu slogs förgäfves efter de begge mördarne,
hvilka, jagade som villebråd, höllo sig undan, gud vet hvar,
men der de ej anträffades.
Allt detta sväfvade, jemte föreställningen om hennes
mans rysliga död, för fru Katrinas själ, och må det ursäktas
att den menskliga svagheten utkräfde sin gärd. Fru Katrina
Ammans ädla hjerta var likväl icke skapadt att hata och
förbanna, icke ens dem, som röfvat hennes högsta lycka
från henne. Hon kunde af sin sorg hänföras till ytterlighet,
men hon kunde också återföras.
»Arve, bara,» svarade hon i nedstämd ton, »du har
rätt. Jag talade ej försoningens ord, men så är det ock
skilnad på hvad Guds egen son förmådde och det en
stackars svag menniska förmår. Emellertid hade jag orätt, stor
orätt. Gud döme mellan oss och dem!»
»Och han döme i sin mildhet!» sade Arve, som hade
gått fram till bordet och, böjande sig öfver moderns hand,
tryckte den till sina läppar.
»I sin rättvisa!» tilläde fru Katrina. »Men du, kära
barn, ditt hjerta blöder för den stackars flickan, och jag
undrar ej derpå.»
Arve suckade.
Med ett kärleksfullt uttryck, sådant som blott en mor
kan ha i sina ögon, såg gumman Arnman på sin son, och
något* godt och tröstrikt låg i hennes ton, då hon tilläde:
»Jag märkte på Gabriella, att hon har en stark själ. Den,
jemte Guds barmhertighet, håller henne uppe under så svåra
pröfningar.»
»Ja, nog har hon en stark själ», inföll Arve, »och hon
behöfver den nu, då hon på en gång beröfVas allt. Men,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
