Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att ej kunna göra något för henne och att veta, det hela
hennes framtid är gifven till spillo åt sorg, skam och elände,
det, vet mor, är ett lidande, som nästan öfvergår mina
krafter.»
»Det är rysligt illa», menade fru Katrina, »men så kan
du omöjligt vara den som tröstar. Det berättas, att kapten
Rosenberg icke hållit sig för god att resa dit, så snart
olyckan blef känd, men att han blott fick tala med fru
Haraldsson. De hade haft ett långt samspråk med hvarandra, men
icke lär det ha slagit så ut, att de ville ha någon hjelp, ty
kaptenen har icke synts till sedan, och det sägs, att han redan
gett sig ut på en utrikes resa igen.»
»Jag vet», sade Arve, »de hade försmått hjelpen, och
då den hederlige kaptenen såg, att hans välmening blott var
en plåga mera för de stackars fruntimren, lemnade han
dem och ärnar i dessa dagar åter gå om bord, om han ej
redan gjort det. Jag har hört det af skepparen Lindgren,
hvilken jag i går träffade i Marstrand.»
»Nå, mitt barn, då vet du, att de helst vilja sköta sig
sjelfva och att de ej lära vara måna om att se sina forna
vänner, helst dem, med hvilka de stått i så nära förbindelse.
Och det må ingen undra på — det vore snarare en
fräckhet, om de kunde se folk i synen.»
Arve skakade hufvudet. Han fattade ganska väl sin
mors känslor, men med afseende på Gabriella förmådde han
ej dela dem.
»Nå, men hvar tro de skälmarne nu hålla sig?»
återtog fru Katrina, som under hela guds långa dagen ej kunde
släppa det för Arve så outsägligt plågsamma ämnet.
»Det vet gud ... de ha väl sina säkra gömställen i
bergshålorna om dagen — kanske ha de också kommit
längre iir vägen.»
»Ah, det tror ingen!» svarade fru Katrina. »Många
påstå, att under nattetid smyger sig folk till huset, men när
länsman kommer med sina karlar, då syns icke röken af
de uslingarne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
