Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
välmening — han har, min sann, skäl till annat. Men så
rår inte mamsell Ella för hvad far och bror hennes gjort.»
Arve inträdde i det snygga rummet och tog plats på
den nyskurade bänken mellan långbordet och väggen. »Nå,
min snälla Lena, har du ej din man hemma?»
»Nej, han är borta, herr löjtnant: han reste åt
Göteborg just i afee.» ,
»Då reste han visst icke ensam?» inföll Arve frågande.
»Nej, det vill jag icke säga, för det är allt den, som
lika gerna som löjtnanten vill veta något från Tistelön.»
»Kapten har således åter varit ute?»
»Ja, han har legat här i tre dagar, och han har gått
här och ängslats och våndats just som löjtnanten, stackare.
Fast jag fyra gånger var öfver, tjenade det till intet.
Mamsell Ella ville icke se honom: hon bad helsan, att hon aldrig
uthärda’t, att hon skulle förgås af skam och att han, om
han nå’nsin hållit henne kär, skulle bege att fråga efter
henne. Men till tröst i bedröfvelsen skicka’ hon honom en
lock af sitt granna hår; och frun, hon skref.. . jesses, så
vackert! Hon läste brefvet högt för mamsell Ella, och jag,
som satt i nästa rum, hörde hvart eviga ord. Jag kan icke
säga hur orden föll sig, men meningen var, att de hade stor
aktning för honom och att de aldrig nog kunde tacka för,
att han ville göra sig så gemen att vara dem till tjenst, men
att hennes man strängt förbudit att säga hvar han uppehöll
sig och att han, så kär han än hade kapten, icke kunde
återse honom, men att han aldrig på jorden var i stånd
att glömma sådan vänskap kaptenen visat honom och hanses.»
»Och hvad sade den stackars Rosenberg om allt detta?»
frågade Arve.
»Aldrig ett ord sa* han, men han gick här så hårdt
fram och tillbaka, att jag trodde stuggolfvet skulle remna,
och så sa’ han till Petter i dag morse: »Det är till intet
gagn, Petter — jag måste bort!» Petter gjorde båten klar,
och när de i qvällningen reste, sade kapten för visso, att
han sett vår ö för sista gången och att, när han vändt ryg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
