Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blef allt vildare. Förgäfves skrek länsmannen på sin
embets-mannamyndighet, under det han sjelf nödgades handgripligen
göra densamma gällande. Allt gick i blodig strid.
Ursinnigt kämpade Birger, och tvenne motståndare behöfdes, innan
han fann sig vanmägtig till försvar. Kanhända egde han
icke heller i denna stund all den styrka, hvarför han var känd:
han stred med sonen till den man, hvilken i sin dödstund
nedkallat Guds dom öfver honom, då Mårtens styrka deremot
var ökad af hämd, raseri och de rysligaste lidelser, som kunna
upptända blodet och i vissa ögonblick tiodubbla en
menni-skas krafter.
Striden var slut.
Den gamle, endast i inbillningen egande sin mannakraft,
hade under de gröfsta svordomar nödgats göra den för honom
bittra erfarenheten, att hans arm var förlamad, medan modet,
liksom endast för att håna, ännu lefde qvar. Bunden, liksom
Birger, såg han äfven sina trogna båtkarlar ligga döfvade på
golfvet.
»Nu in med deml» ropade länsmannen, torkande svetten
ur pannan.
Mårten, utan att akta blodet, som flöt från hans
hufvud, använde de fa krafter, som voro honom sjelf öfriga, att
under de sämsta skällsord inknuffa Birger i dagligrummet,
medan de andra karlame gjorde gubben samma tjenst.
Detta var det förfärligaste ögonblicket i Birgers lif. Vid
målet för räddningen, efter mödor, qval och otroliga
försakelser, öfvermannades han i sitt eget hus — inför Erikas ögon
— och det af den mördades son.
Med ljuset i handen gjorde länsmannen en rund kring
rummet och den intill stötande kammaren, och sedan han
förvissat sig, att alla luckor voro väl tillskrufvade, utlät han
sig: »Jag är trött efter schå’n... vräk in den der» —■
han visade på Birger — »i kammarn! Jag kastar mig här
på soffan, och gubben kan I väl se efter.»
Mekaniskt trädde Birger öfver tröskeln, och hans hustrus
ängsligt sökande blick fick ej sjunka i hans, ty den var sänkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
