Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot golfvet. Erikas fattning, som Öfverlefvat detta pröfvande
uppträde, gaf ej heller nu vika. Användande sin enkla
vältalighet hos länsmannen, erhöll hon tillåtelse att i sin mans
sällskap tillbringa de timmar, som återstodo innan afresan,
och hon fick ega den trösten att, knäböjande, med hufvudet
lutadt mot sin olycklige makes bröst, uppsända brinnande
böner för hans själs frälsning. Öfver Birgers blekblå läppar
gick intet ord, men hans suckar talade ett tydligare språk
till den in i sjelfva döden djupt älskade qvinnan.
Lutad öfver den länstol i yttre rummet, der fadern satt,
stod Gabriella, och hennes lyssnande öra uppfångade, mellan
de svordomar, som ännu icke afstannat på hans läppar, några
till henne sakta rigtade ord. Med beslutsam röst hviskade
hon tillbaka: »Lita på mig, pappa, det skall ske!» Men
huru betedde sig Gabriella? Var det i tårar och ångest
som man såg henne vrida händerna och tigga försköning för
sin gamle far? Var det i varma böner och med böjda
knän hon, liksom Erika, anropade Gud för de villade själar,
hvilka kanhända snart nog skulle träda inför hans domstol?
Nej, i denna afgörande, mellan lif och död sväfvande stund
utvecklade sig fullkomligt hennes starka själ: den kände, att
här framför allt fordrades handling. Tårar hade hon gjutit,
böner hade hon uppsändt — men nu hade hon blott tankar.
I förstugan, der de begge raska karlarne ännu befunno
sig, syntes Gabriella i verksamhet. Petter hade redan
kommit sig; och Nils, ehuru blodet flöt från hans uppsvälda
näsa, kände sig likväl mycket bättre, sedan Gabriella badat
både den och hans strupe med så mycket bränvin, som
begge delame tarfvade. Petter styrkte sig äfven med en
dugtig klunk. Men sedan återsjönko de, efter vexlad
öfver-enskommelse med Gabriella, i samma afmattade tillstånd
som förut.
Mårten tittade esomoftast åt den öppna dörren, under
det han, efter att ha öfverlemnat sitt gevär till en annan
att vakta ingången till Birgers rum, gick af och an,
skruf-vande på förbindningen af de sår, som han under brottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
