- Project Runeberg -  Skjutsgossen /
8

(1929) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

synbart, att han med ett slags lidelsefull förtjusning
uppfångade varje stormens utbrott. Det darrande
bort-döendet tycktes mindre behaga honom än det kraftfulla,
uthållande vinddraget, som ilade genom rymden; vid
det s.enare fattade han åter pipan och snarare flög än
gick på den mörka stigen.

En stråle av månen, vilken hastigt uppvek en flik av
sin slöja, upplyste de i djup skugga liggande föremålen,
varvid en liten stuga, från vars skorsten en gnistrande
båge av eld och rök höjde sig, blev synlig mellan
öppningen av tvenne kullar.

Med en vänlig och betydelsefull rörelse på huvudet
hälsade gossen hemmets fattiga tak och dess mosslupna
väggar. Därinom var hans värld, som innehöll allt vad
han efter dagens färd i skogen behövde för att vara
lycklig.

Nära stugan stannade han. Men i stället för att
inträda där, följde han en kort gärdesgård av flätade
gran-vidjor, till dess han befann sig vid ett slags byggnad eller
snarare skjul, från vilket vid de välkända stegen ett
starkt gnäggande lät höra sig. Genom gossens väsende
for en glädjesprittning, och trevande med ena handen
i fickan efter ett brödstycke, det han gömt av matsäckens
knappa förråd, uppdrog han dörren med den andra och
stod nästa ögonblick vid spiltan, där hans trogne vän
befann sig.

»Stackars Grålle, du har nog slitit ont i dag . . . Aldrig
ett strå i krubban! Nej, nej, när inte jag är hemma så . . .»

Han klappade Grålles skinnmagra länd och rygg, och
grålle lät sig brödet väl smaka, förklarande sin
tacksamhet genom det förtroliga sätt, varpå han gned huvudet
mot den vänlige givarens axel.

Sedan hästen blivit omhuldad med all den vård, hans
unge husbonde alltid ägnade honom, och denne ifrån
dörren ännu en gång återvänt för att draga hästtäcket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcskjuts/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free