Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var fullt av oändlig smärta, av oändlig längtan, men tomt
och ödsligt, medan han gick där så ensam, utan att ens
äga den trösten att luta sin panna mot sitt barns kind.
Det är en mörk, tryckande känsla, att stå allena i livet,
att längta efter värma och endast känna kyliga pustar
blåsa omkring själen. Mannens kraft prisas högt, men
huru stark hans kraft än må vara, blir han likväl aldrig
fullt nog för sig själv. Begäret att älska, att vårda, att
förstås och älskas, lever och brinner inom honom och
kanske högre, ju mera han ävlas att påstå det naturens
helgade känslor ej behövas för att vara lycklig.
Borgenstjerna kände djupt att mycket fattades
honom, men han fann sig ändå icke rätt säker på, att han
i ett nytt och lyckligt förhållande skulle befrias från
sinnets sjuklighet, denna plågoande, som gjorde honom
livet tungt.
Ofta genomgingo hans tankar den långa rymden mellan
nu och fordom, och han dröjde helst och längst vid den
tid, då han som skjutsgosse förtjänade de styvrar, varmed
far betalte sina skatter, och då han under förtroligt
samspråk med grålle bortjollrade mången stund, drog hem
bränsle åt mor eller i skogen blåste sin näverpipa för att
härma stormen. Dessa bilder voro ljusa, ty de voro hans
barndoms, och nattfågeln vid hans sista skjuts hade
ännu icke skrikit sin olyckssång i hans öra. Men från den
stunden började han grubbla, grubbla över ting, som ej
voro honom klara, men varav han led. Efter hand blev
det nog ljus över dessa punkter. Därav befann han sig
dock icke bättre. Han eftersinnade huru hans släktgren
nedsjunkit, huru tungt hans föräldrar nödgats arbeta
för varje brödbit, huru han själv hängt bakpå kärrorna,
sprungit bredvid och fått mången släng, vilken likväl
aldrig betydde något förr än efter det ögonblicket, då
han fick veta, att en adelsman är ett helt annat ting än
blott en människa. Omedvetet utbildade sig sedan den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
