- Project Runeberg -  Skjutsgossen /
141

(1929) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

efter balen. Men vem är nu hos honom? Förmodligen en
sköterska!» Med förtrytelse erinrade han sig Wiréns
välmenta tillställning och önskade, att han kunnat
undandraga sig den, ty var det ej nu sämre, var han ej berövad
den enda sällhet, som tillhörde honom, den, att själv vaka
över sitt barn! Kanhända, ehuru han ej ville tillstå det,
var det honom också vidrigt att Amelie varit med Wiréns
på balen om aftonen. Men fru Dressen, som med verklig
grannlagenhet behandlade det ömtåliga förhållandet,
hade varit rädd att giva både Borgenstj erna och de
övriga badgästerna anledning till någon ofördelaktig tanke
rörande bevekelsegrunden för hennes handlingssätt.
Därför avlägsnade hon Amelie så mycket som möjligt
och lät henne, under pappas och fru Wiréns vård, bevista
nästan alla nöjen, medan hon själv med outsäglig ömhet
hemma vakade över sin älskling.

Genom en av dessa händelser, som ej äro ovanliga i
hus, där man har slarvigt tjänstfolk, stodo
förstugu-dörrarna på glänt, och vid åsynen härav kunde
Borgenst j erna ej avhålla sig ifrån att sakta skjuta upp dem och
inträda i förstugan. Genom nyckelhålet såg han icke en
sköterska, utan Amelie, i sin lätta vita underklänning
och en schal svept kring axlarna, bära Alfred på armarna
och bemöda sig att trösta honom, medan plågorna höllo
honom vaken. Synen var både bitter och ljuv för
Borgenst jernas hjärta, men svårast blev det honom att hålla
sig tyst, då Alfred högt ropade: »Pappa, pappa, var är
pappa?»

»Ack, söta Alfred, ropa ej så!» bad Amelie smekande.
»Pappa gick nyss hem att sova en liten smula. I morgon
då solen skiner så grann och klar på Alfreds lilla bädd,
kommer pappa och ser på sin snälle gosse.»

»Ja, men han skall komma nu!»

»Inte nu — nu är ju Ammi hos dig! Håller du ej längre
av mig?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcskjuts/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free