Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du gick på balen, du, men det gjorde inte pappa!»
»Ja, jag gick på balen!» sade Amelie med en ton, som
för Borgenstjernas lyssnande öra tillkännagav, att det
ej varit med mycket nöje. Vänligt tilläde hon: »Tror du,
söta Alfred, att Ammi hade roligt på den balen, då jag
visste att du var hemma och sjuk?»
»Ammi, du gråter!» sade Alfred högt, då en tår från
hans vårdarinnas öga nedföll på hans kind. »Gråt icke,
Ammi! Jag är inte ond på dig, men det sticker och gör
så ont i bröstet, och jag är så törstig.»
Tryckande gossen intill sin axel, gick Amelie fram till
bordet och gav honom litet soppa. Sedan borttorkade hon
tåren på sin kind med den nedfallande flätan, som hon
med vårdslöst behag kastade åt sidan.
Efter någon stunds oro inslumrade den lille. Amelie
lade honom sakta och satte sig sedan bredvid hans bädd
med en bok i handen.
Lugnad, men likväl med högt klappande hjärta
lämnade Borgenstjerna sin plats.
18.
DET ”RYSLIGT TILLÄRNADE” SJÄLVMORDET.
Det var en het och kvalmig förmiddag. Plågade av
värmen, hastade badgästerna från de täppta badrummen
till sina boningar, att i hörnet av en bekväm soffa
utsträcka sig och inandas havsluften, som i en och annan
uppfriskande fläkt svepte genom de öppna fönstren.
Endast mamsell Nyqvist hade tålamod och försakelse
nog att fullända sin vanliga förmiddagsrund hos alla
bekanta. Men så var hon också alldeles uppgiven, då hon
stretade uppför trappan till andra våningen av det stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
