Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gula huset bredvid rådstugan, där grevinnan P. bodde
och dit vi kunna följa med för att få del av dagens
nyheter.
I en salong, så rymlig, att den, vad själva rummet
beträffar, skulle ha varit en vinst för mången våning i
huvudstaden, insläpptes mamsell Nyqvist av en betjänt
och mottogs i dörren till det bredvid liggande kabinettet
av en mops, vilken nu representerade den gamla
säll-skapsmamsellen, som det annars ålåg att mottaga
grevinnans gäster. Såsom bekant gick mamsell Nyqvist till
tredje rummet, där hon fann grevinnan i vilande
ställning, lutad mot några uppstaplade kuddar.
Efter ett välkomande småleende och en lätt böjning
på huvudet gjorde grevinnan den vanliga frågan: »Nå,
vad nytt, mamsell Nyqvist lilla? Jag ligger här, jag, och
tiden förefaller en då bra enformig.»
Mamsell Nyqvist satte sig, pustade ut, tog en liten
pris och hostade.
»Nytt kan jag just icke säga att här finnes, utom det
att i går afton och även nu på morgonen ett par vagnar
med resande ankommit. Jag har likväl ännu icke kunnat
uppsnappa vad för slags folk det är, men på soarén i
afton skall jag ta reda på dem. Nu på morgonen gick jag
ut litet och hälsade på friherrinnan Heicher, och där hörde
jag en historia om de där Wiréns, som lärer vara grundad.
Frun — nå, det kan man se på hennes stela manér, utan
all grace — skall vara av själva mobben. Men ej vill jag
utbasunera historien om hennes uppkomst, ty herre gud,
om det skulle vara förtal, så . . . men nog är det konstigt
att hon aldrig öppnar munnen. Det säges likväl, att hon
skall vara så dum, att hennes man förbjudit henne att
någonsin tala i sällskap. Stackars karl, han har väl hört
att ett stilla väsende utmärker vett och belevenhet, och
det kan ingen förtycka honom, att han bland främmande
vill att hon skall gälla för bättre än hon är.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
