Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
let att inteckna Tunefors, och han brummade dessutom
över en hel hop andra saker, vilka syntes honom hava
varit av lika liten nytta, men dem vi med skyldigt
aves-ende på den slöja, som bör vila över ömtåligare
familj-förhållanden, anse oss pliktiga att förtiga. Vare nog att
fru Dressen beständigt utstod ett slags skärseld och
Amelie minst tio gånger om dagen erinrades om det fel, hon
begått, då hon på ett så föga grannlaga sätt bortstött
kammarjunkaren von Gösses hyllning. Men hon syntes
helt lugn så väl vid de förebråelser, hon fick, som vid
minnet av de förhållanden, varav de framkallats.
Amelie kände sig aldrig pinad av ånger, och hennes
av naturen lätta och tåliga lynne förorsakade att, ehuru
hon alltid med vördnadsfull uppmärksamhet avhörde
sin far, hon likväl aldrig lade bitterheten i hans
anmärkningar på sinnet, utan skötte med samma jaska och
oför-trutna beredvillighet sina husliga göromål och var
alltid lika jämn och mild. Vad hennes hjärtas
angelägenheter beträffar, torde man, att döma av hennes goda
sömn, friska lynne och friska kinder, kunnä anse dem
mindre tyranniserande. Pjunk och sentimentalitet var
icke Amelies sak. Hon hade varma känslor, och nog liv
i själen för att bli het om hjärtat liksom andra kvinnor,
men för att till högre grad stegra dessa känslor fordrades
mer än vad hon hittills erfarit. Under vistelsen vid
badet skulle det för den, som börjat väcka dem, varit lätt
nog att leda dem till högsta målet, men då Amelie nu
fann sig ensam, försatt i sina gamla förhållanden, med
en förnyad tillsats av pappas dåliga lynne, hade hon så
småningom återkommit till ett vanligt stadium, och om
hon med saknad tänkte på den man, som hon satte högst
av alla hon lärt känna, så slog dock hjärtat lugnare för
varje aftonsol, som sjönk bakom bergen och medförde
vissheten att den, efter vilken hon ändock längtade,
troligen icke längtade efter henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
