Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de ju vara hans egen omsorg, och ingen annans, att skaffa
sig en hustru, om han ville hava någon. Och detta
självtagna ingrepp i hans ömtåligaste angelägenhet, i själva
grundidén för hans blivande lycka eller olycka, förtröt
honom till den grad, att han beslöt göra alldeles
motsatsen av vad assessorn uppmuntrat honom till. Det vill
säga: han föresatte sig att låta de nu handlande
personerna spela ut sina roller, och först då han erfarit vad slut
det hela tagit, ville han pröva vad som borde ske.
Emellertid kunde han ej undgå att göra sig själv det
inkastet, att han måhända genom sitt dröjsmål förlorade
fatalierna. Amelie, en fattig flicka utan stora utsikter,
torde, övertalad, taga vad som erbjöds. Det kunde ej
heller någon förtycka henne. »Likväl» — hans tankeföljd
gjorde här en rask vändning — »om Amelie gifter sig
endast för att bli försörjd, må då i guds namn vem som helst
erhålla henne! År hennes känsla däremot redan fästad,
så . . .» Vidare gick han ej för den gången, utan föresatte
sig bestämt att låta ämnet vila och anse det som
kontraband, tills saken rett sig utan hans mellankomst.
Ett par dagar senare skrev han bland annat till Wirén:
»Du har trott dig, broder, skjuta händelserna framåt,
och de stå nu, åtminstone med avseende på mig,
fullkomligt stilla. Låt oss ej mera tala om Amelie och över
huvud icke mera om giftermål, ty skola någonsin nya
band fästa mig, så vill jag åtminstone själv knyta dem.
Vad åter det andra ämnet beträffar, varöver vi ofta
muntligen ordat, så har jag därvid efter mogen
överläggning tagit mitt beslut. Jag har redan för några postdagar
sedan ingivit min ansökan, och känner en brinnande lust
att snart se mina önskningar i det hänseendet
förverkligade. Skada att allt, som skall gå dessa omvägar,
hand-haves så långsamt, men tålamod — en gång blir det väl
avgjort, och då tror jag att jag skall känna mig som
fågeln på grön kvist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
