Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ack ja, gör det — jag kan icke bli så grymt gäckad!
Hon måste komma som mitt livs frälsande stjärna.»
Överstelöjtnanten gick att söka Amelie, vilken åter
hade att syssla i kökskammaren.
»Hör, min flicka, den där karlen — jag menar
kammarjunkaren — börjar att icke behaga mig, och eftersom
du icke vill ha honom, skulle jag göra orätt att söka tvinga
dig. Stuva nu upp dig litet och gå in i förmaket, där han
väntar dig för att få höra ditt utslag, varefter det står
honom fritt att låta spänna för sin vagn och i guds namn
kuska hem igen. Man föder, min själ, inga friare för intet!»
»Nej, det syns nog på våra skinkor och bringor!» sade
Amelie leende, likväl utan förvåning, ty mamma hade
nyss givit henne en vink om den hastiga förändringen
i de faderliga tänkesätten. »Men efter pappa är så god
och tillåter mig att avskeda kammar junkaren, så låt
mig först göra slut med korvmaten.»
»Nej, kära du, innan du finge stoppat alla de där
skinnen, skulle han mista tålamodet! När stunden är
kommen, skall den icke fördröjas. Vad du kan göra i dag,
uppskjut icke till morgondagen!»
När pappa började med högtidliga citater, då visste
Amelie, att han riktigt var i taget, och därför lossade
hon förklädet och hastade till sin kammare att sätta håret
och den övriga toaletten litet i ordning. Sedan sprang
hon in i förmaket för att önska von Gösse en lycklig
resa.
io.
»EN MAN, SOM VET ATT BÄRA ÖDET».
Då Amelie inträdde, stod den djupt betryckte
kammar-junkaren, som, oaktat sin dumhet och all sin löjlighet,
innerligt älskade Amelie så mycket som det för hans
15 Skjutsgossen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
