Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
natur var möjligt att fatta denna känsla, ihopsjunken
i en vrå av rummet. Han kände det handfallna i sin
belägenhet, och han fann tydligt, att han nu icke skulle
spela samma stolta roll som om löjtnanten hade varit
närvarande och lett hans steg. Han saknade i denna
viktiga kris sin vän till den grad, att själva
tankeansträngningen på vad han skulle hava rått honom till nästan
uppvägde den häftiga oro, som han nyss erfor vid
mottagandet av det avgörande slaget.
Men när han fick se Amelie, glömde han allt,
löjtnanten, dennes råd, ja sitt eget stora förråd av ihopravsade
fraser. I sin ångest blev han naturlig; han blev vida
mindre osmaklig och mindre dum, ty han gav sig ej tid att
göra sig »behaglig».
»Amelie, Amelie», utropade han emot henne, »är det
sant att ni icke vill ha mig? Ni vet icke, vilken oerhörd
sorg ni därmed gör mig. Jag älskar er högre än allt! Mina
lantgårdar, mina hästar och alla mina jakthundar äro
för mig numera ingenting. I hela vida världen är det
blott er som jag eftersträvar — varför skall ni då
förskjuta mig?»
»Bästa herr kammarjunkare», svarade Amelie
innerligt, ty hon var rörd av den uppriktiga smärta, vilken
uttalade sig såväl i hans drag som i varje av hans
okonstlade ord, »det beror icke på min vilja, icke på en nyck,
att jag nödgas avslå ert hedrande anbud. Det är hjärtat
som har talat: jag kan icke älska er.»
»Ja, men om ni bara ville bli min hustru och icke
avsky mig, så är jag ändå nöjd! Jag skall älska er så mycket
mera.»
»Det går icke an! Det vore orätt, och det är mig
dessutom omöjligt att gifta mig med någon annan än den,
som vinner mitt hjärta. Men en stolt man, en sådan som
herr kammarjunkaren, lämnar sig icke — det är jag viss
om — åt någon omanlig svaghet. Jag tror mig känna er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
