Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tår i hennes öga, mer övertygande om hjärtats närvaro
än överstelöjtnantens tal.
Vidare behövs ingenting tilläggas, utom det att
överstelöjtnanten sade till Amelie: »Nu, mitt barn, skall du kalla
Borgenstj erna du och kyssa honom i dina föräldrars
närvaro! Den söndagen, då det lyses för er, får du höra den
titel du som fru får bära.»
Litet förundrad såg Amelie på sin fästman.
Han smålog med någon förlägenhet och viskade henne
i örat: »Därom skall jag tala med dig sedan.»
Och då kysstes de, Amelie sade du och förlovningen
var bekräftad.
13-
MÄNNISKOHJÄRTATS VINKLAR.
»Har man sett på maken! Nu, när jag tror att allting
är slutat, sedan jag varit nära att förarga mig till
gallfeber över hans envishet och egensinne, reser han likväl
åstad som ett tjurhuvud och friar, utan att låta mig veta
ett ord om hela saken!»
Det var assessor Wirén, som med dessa ord och ett
öppet brev i handen inträdde till sin hustru.
»Varom är frågan?» sade Virginia. Och i den
omärkliga rörelse, liknande en darrning, vilken sakta bävade
över hennes läppar, hade säkerligen en man av mindre
sangviniskt lynne än assessor Wirén funnit skäl till den
förmodan, att hon troligen kände varom frågan var.
»Kors, har du glömt Borgenstjernas påtänkta frieri till
fröken Dressen? Jag har ju flera gånger talat med dig
därom och berättat dig huru ypperligt jag i höstas
planerat saken, men se då föll det icke på läppen. Nu
däremot har han rest till Tunefors utan att hedra mig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
