Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Lita på det du! Komministerns Mina, såsom folk förr
kallade mig, kan väl ha ett sätt strävt som bark, men
hon har hjärta också, och fast jag ej talar därom, är det
likså varmt som någons. För din mor, Amelie, skall jag
alltid vara en dotter, och dig älskar jag som en syster,
så länge jag lever.»
Hästarna blevo otåliga. Mina hoppade ned — och då
hon sista gången vände ansiktet mot sin bästa vän, såg
Amelie det bada i tårar.
I7-
HEMKOMSTEN.
»Här börja mina ägor . . . och där längst borta på
höjden framskymtar taket av manbyggnaden!» sade
Borgen-stjerna och lät hålla stilla, för att lämna sin hustru och
sina svärföräldrar en friare anblick av det vackra
Rös-torp.
»Ståtliga ägor och förträffligt läge!» anmärkte
överstelöjtnanten förnöjd. »Jag tror vi stiga ur vagnarna och gå
fram?» >
Borgenstjerna menade, att promenaden bleve alltför
lång och tröttande. Men överstelöjtnantskan var villig
att antaga sin mans förslag och Amelie hade redan innan
någon märkte det, hoppat ur vagnen. Stödd på sin makes
arm, gick hon framåt vägen som trevligt slingrade sig
mellan de i späd grönska skiftande ängarna och rika
sädesfälten.
Så fulla de nygiftas hjärtan än voro, talade likväl
ingen av dem om detta översvall. Men de sågoså hjärtligt
gott på varandra, och i varje blick, de växlade, låg ett
nytt löfte att troget uppfylla de ömsesidiga plikter, som
kärleken skulle lätta och jämna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
