Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var en skön majafton. Solen sänkte sig sakta
ned i Hjälmarens lätta vågor, och dess sista strålar
skimrade mellan träden. Tätt intill vägen skockade sig den
frodiga boskapen, liksom av nyfikenhet övergivande sina
lummiga skjul för att på närmare håll betrakta de
främmande, och längre fram mot gården stodo björkarna i
vårlig skrud och hälsade de ankommande med sin
hemlighetsfulla susning.
Amelies öga fuktades: en högre eld glödde inom henne.
»Detta blir mitt eden!» viskade hon sakta och tryckte
hårdare sin mans arm.
»Även mitt, älskade!» svarade han vekt. »Du skall
skapa det därtill.»
»O, att jag kunde det! Men skall jag väl fullkomligt
förmå fylla dens plats, som fordom var ditt hjärta nära
— kan man någonsin glömma sitt första band?»
»Tyst, dyra Amelie, tala ej om det, som varit — det är
ju nu förbi. Minnet av Matilda lever nog, och mången
tacksamhetssuck har jag sänt dit upp, där hon nu är,
för varje stund hon tålig i lidandet ägnade mig. Vile
hon i frid! Ett nytt liv, ett med mitt hjärta och mina
böjelser mera överensstämmande, hoppas jag nu få börja.
Du förstår mig så väl, Amelie, och det är huvudvillkoret
för min husliga lycka. Makar böra klart se in i varandras
hjärtan och aldrig dölja sina handlingar, så vitt dessa
hava avseende på dem själva eller stå i något samband
med deras inbördes förhållanden. Misstänksamhet och
brist på förtroende alstras ofta hos den ena maken genom
den andras ovarsamhet i behandlandet av dessa otaliga
småsaker, vilka i början synas så obetydliga, att de knappt
förtjäna vår uppmärksamhet, men efter hand växa till
ett ont, som kan kosta oss mången i oro genomvakad
natt, ja kanske år av vårt liv, att bota. Men för oss, min
älskade, blir det alltid ett behov att se lika klart i vårt
inre som i vårt yttre.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
