Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på gården och med kännareblick varseblivit den utmärkt
trevliga ordning, som hon älskade överallt. Även vittnade
den brokiga blandningen av fjäderfänad om förträfflig
skötsel och de ofantliga mjölkbyttorna, som av tvenne
dej or inburos, om rika ladugårdar.
I upprymd sinnesstämning inträdde sällskapet i det
vackra boningshuset, vars prydliga rum i andra våningen
väntade den unga frun. Nästan alla dörrar stodo öppna,
och i alla fönster funnos växter, en odling, som mycket
roade Borgenstjerna, och man gick också nästan som i ett
orangeri.
»Här», sade den äkta mannen och slöt sin hustru till
sitt hjärta, då han slutligen stannat i Alfreds lilla forna
kammare, »här är ditt hem, min Amelie . . . måtte Gud
tillåta mig att göra det så sällt för dig som jag önskar!»
»Ah, därmed har det, min själ, ingen nöd!» menade
överstelöjtnanten, och hans ögon tindrade av faderlig
stolthet och fröjd. »I en sådan våning som denna, så
möblerad och arrangerad, vid sidan av en god man, kan en
hustru allt taga sig fram. Vad menar du, Sofie? Det är,
ta mig böveln, icke elegantare på Lärkholmen, hos min
mors kusin, greve T . . . Men låt oss nu se på balkongen!»
Borgenstjerna mottog sin svärfars hjärtliga handslag
och sin svärmors varma omfamning. Sedan slog familjen
sig ned omkring det trevliga bordet, vilket länge legat
överstelöjtnanten i hågen. Vinet var förträffligt,
bakverket lyckat och skålen för de nygiftas sällhet så livlig och
varm som den i en sådan stund borde vara.
Då överstelöjtnanten sent på aftonen i det stora fina
gästrummet gick till sängs, höll han i självförnöjd ton
för sin hustru följande monolog:
»Det är icke den lättaste sak att få en flicka väl
bortgift, och ovärdiga fäder, som aldrig lägga två strån i kors
därför, få också ofta behålla döttrarna hemma under hela
sitt liv. Om icke jag, trots all din motsträvighet, beslutit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
