Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig till den lyckliga badresan, hade väl Amelie i åratal
suttit och bankat i vävstolen på Tunefors. Men, gud ske
lov, de penningarna föllo i god jord och inbringade rik
procent. Dessutom ärnar jag någon av dagarna låna dem
av Borgenstjerna, för att åter infria jordlappen. Det skall
säkert vara honom ett nöje att göra mig denna lilla tjänst,
och lånet till von Gösse honorerar han av ren förtjusning,
då jag berättar honom Amelies vackra drag att för sina
egna nipper skaffa denna summa. Kortligen, Sofie, j ag
har handlat som en klok man och lägger mig nu till freds
med mig själv, mågen och hela världen.»
Överstelöjtnant von Dressen hörde till de lyckliga
naturer, som aldrig ha känning av aningarnas mörka makt.
18.
SKJUTSGOSSEN OCH KURIROFFICEREN.
Vid kaffebordet, där sällskapet följande morgonen
möttes, gjorde Amelie för första gången les honneurs
såsom värdinna. Hon var så intagande i sin moderna rock
av grönt tibet, med små blänkande knappar från
nedersta kanten upp till den lilla vita halsgropen, med
nyckelhaken vid skärpet och ungmorsmössan med de skära
banden över de välkrusade lockarna, att det var en glädje
att betrakta henne.
Borgenstjerna tog knappt ögonen från sin täcka hustru,
och aldrig heller hade de äkta kaffekopparna i hans tycke
gjort sådan parad som nu, då de ordnades av Amelies
vita händer, och ehuru han icke var älskare av kaffe,
drack han likväl tvenne koppar, ty i Amelies sätt att bjuda
låg ett så utsökt behag, att det icke var möjligt att
motstå det.
Överstelöjtnantskan berömde småbrödet, som var över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
