Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig, och paltfaren som en zigenare sträfvar att hinna
hamnen, d. v. s. en rökig stuga med en panna stekt salt fläsk,
ofta nog utan en ärlig sup att ge aptit deråt.
Men lika godt — så länge lynne, helsa och kassa stå
*bi, kan landtmätaren fördraga sina strapatser. Något skall
mannen företaga sig, och ett fritt lif i skog och mark är mer
öfVerensstämmande med mitt sinnelag, än att såsom du sitta
fastläst vid pulpeten. Och nu vill jag ändå ge mig ut att
»skizza», på det att ni der hemma icke må anse er alldeles
mankerade.
För något öfver en månad till baka — det var min sista
förrättning innan flyttningen till staden, hvarom sedan —
skulle jag fullborda mätningen på en af öame, tre mil från
den station, jag då hade, och en grådimmig söndagsmorgon
gaf jag mig åstad med ett af mina biträden och monsieur
Kalle jemte en karl för att ro.
Bland de principer, som alltid varit mig gagneliga och
som jag ännu icke frångått, räknar jag den att aldrig å
tjenstens vägnar företaga en sjöresa höstetiden utan sällskap
af åtminstone tre »lackade» vänner, en försigtighet, den jag
äfven nu iakttagit. Lugn satt jag således i aktern och tänkte:
»Komma hvad som vill, storm, motvind, stiltje, har man
i sin toddy och sin cigarr en resurs, som lifvar sinnet!»
Men hvad vet menniskan om utgången af sina dåraktigå
beräkningar. .. Jag uppmanar herrskapet att taga af ljusen
och hålla öronen öppna!
»En båt i lä, som sträfvar rakt på oss!» sade min heder?’
gubbe till roddare och pekade åt det håll, hvarifrån en annan
son af hafvet plöjde sin väg.
»Håll in — det är troligen någon, som vill tala med
mig!» utlät sig undertecknad. Och strax härefter skådade
mina ögon, ehuru gema de ville tro sig se miste, en gammal
bekantskap, e$ af dessa dussin-bröder, dem vi kunna falla
om kull öfver, utan att vi förmå reda hvar vi skola ta igen
deras namn, och dem vi bekommit, gud vet hur, då vi i
ett gladt lag med glasen i hand ej så noga väga brorskålame.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
