Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En sådan broder stod nu i den vaggande båten fram
för mig, en broder, som likväl på ryktets vägnar icke var
mig så obekant: det var nemligen den celebre landtadvokaten
Pellander, hvilken sedan ett fjerdedels sekel gjort sitt namn
odödligt, dels genom alla de rättegångar, som han in- och
uttrasslat, dels genom sin mer än oerhörda förmåga att
konsumera alla rinnbara ämnen.
»Herr genior Jamsson», ropade min glade vän, som,
minst tio minuter öfver »tre qvart», iakttog sin gamla vana
att i saligt tillstånd afpruta nära hälften af sina vänners
namn och karakterer, »geniör Jamsson — bror, skulle jag
säga — ack, hjertans bror, hur mår bror?*
»Oförlikneligt ruskigt, min bäste herr Pellander... vi
ha ett rigtigt hundväder.»
»Värre, mycket värre! Men som det är bättre att slita
ondt i sällskap, så — om bror Jamsson behagar. . . Skjut
i hop båtarne bättre! Jag ärnar mig också till Säfön till
Anders Anderssons . . . Jaha, du har allt fått betalning, tror
jag?» Dessa sista ord stäldes till Pellanders roddare, och
innan denne ännu hunnit fullborda ett långt och förvånadt
ne-ej!» hade advokaten redan slagit sig ned i min båt.
Med knapp nöd hann jag att undan hans spanande
blickar gömma min res-kantin.
»Jag skulle ha fyra daler efter ackord?* sade mannen
i den tomma båten.
»Godt, hedersvän, du skall ha dem afskrifna på nästa
inlaga, som jag sätter opp åt dig!»
Hvad var nu att göra — med eller mot min vilja
måste jag höfligt underkasta mig tit. Pellanders magtspråk.
Saken var den, att haii fått väderkorn om min utflygt, och
då han insåg, att han på det sättet kunde bespara sin egen
öfverfart, hade han bestält Jråt endast för att möta min på
läglig plats.
»Har inte bror något värmande?» frågade han, som,
hvad ,jag kunde märka, redan på blanka förmiddagen
expedierat det förråd han förmodligen sjelf medhaft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
