Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kolmsnäs, att stånda till ratta för bedräglig handel.
Be-mälte höge magnat skall, enligt klagandens påstående, hafva
sålt ett par felaktiga hästar för felfria, och nu lära de likväl
vara behäftade med så många ...»
*Ah, jag förstår», afbröt ingeniören, »saken är
invecklad! Den store mannen har likväl valt ett ombud, som hela
verlden skall afiindas honom, en jurist med få sina likar. . .
kortligen: jag önskar herr magnaten, potentaten,
possessionaten icke ens lycka till målets goda utgång — den är på
förhando afgjord, då farbror Pellander utför det.»
»Ah, bror Jamsson, bror Jamsson, inte så mycket
smicker! Det är sant, att jag någon gång varit så lycklig
ått... eller rättare sagdt... ofta nog eller kort och godt:
det har ganska sällan inträffat, att jag förlorat en rättegång.
Men hvar och en har sitt hufvud och sitt lilla pund: bror
Jamssons lott är att gå upp ny mark, min — ursäkta
jem-förelsen — är att gå upp menniskornas nya rättigheter, då
de kunna ligga fördolda i glömskans eller okunnighetens
svarta grufvor.»
»Ja, det är så,» sade Wiliam, mot sin vilja drifven att
litet roa sig med de menskliga rättigheternas försvarare, »det
är så — men det är icke allom gifvet att vara ett snille.»
»Djupt och sant både tänkt och sagdt! Det var en
skön strof — det är icke allom gifvet att vara ett snille .. .
Men bror Jamsson kan trösta sig med, att han förmått lura
den mannen, som ännu ingen lurat, jag menar då vi hade
vår lilla resa och bror — jag säger öppet: dertill fordrades
snille — kunde förbi min vaksamma tull smuggla undan den
der gode vännen, som sedan led haveri genom Kalle.»
»Nå ja, det blef också mitt straff! Meningen var likväl
god: jag ville hushålla, så att det skulle räcka till en liten
muntration för de återstående dagame . . . Men ursäkta, bäste
farbror — jag nödgas till min egen ledsnad vara så
upp-rigtig att anmärka, det jag för ögonblicket är oerhördt
öfver-hopad af göromål.»
»Gör ingenting! Bror Jamsson skall inte genera sig, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
