Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag kan i nödfall roa mig sjelf . . . Men se, sådan liten
vacker unge i fönstret der midt emot — den skall jag väl
ta i närmare ögonsigte.»
»Omöjligt — det går icke an!» Och just som Pellanders
rödmosiga ansigte sökte fäste på rutan, drog Wiliam igen
jalusiema. Kanske var denna rörelse, som skedde utan
öfverläggning, icke särdeles klok, ty det säkra var att så väl
Pellanders fysionomi som den hastiga manövern märktes af
grannarne.
Advokatens vistande i staden varade blott öfver andra
dagen. Och då Wiliam för sista gången hörde upprepas:
»Farväl, hjertans bror Jamsson!» kände han en lättnad i
hjertat, den han knappt kunde förklara. All vidare
bekantskap var, såsom han hoppades, nu bruten; och han gladde
sig häråt så mycket mer som han, då omständigheterna
medgåfvo ett val, i allmänhet var noggrann i afseende på
sitt umgänge. Nu i synnerhet fruktade han att personer,
hvilka ej närmare kände honom, kunde illa uttyda det slags
förtrolighet, hvari han kommit till en så tvetydigt känd
karakter som Pellanders.
Wiliams fruktan blef en gång besannad. Men nu glömde
han både besöket och besökaren, ty hans själ var upptagen
af helt andra intryck. Och medan dessa småningom antogo
en bestämdare färg, var han oafbrutet sysselsatt hemma och
infann sig endast på sådana bjudningar, der han hoppades få
träffa den unga invånarinnan i vindskupan. Visste han genom
ett fint spioneri, att hon ej skulle komma, då var han så
öfver-hopad af göromål, att tio bud ej förmådde rubba hans
föresats att bli qvar på sin plats vid skrifbordet, der en
behaglig magnetism höll honom bunden.
Det skulle emellertid vara stridande mot sanningen, om
man ville låta påskina, att han drömmande och overksam
satt stilla och endast skådade skuggspel. Detta gjorde han
väl emellanåt, men största delen af dagen kände han hela
sin forna arbetsförmåga hafva återvändt — så godt och
gladt var det honom att arbeta nära henne, som nödgades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
