Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förrättningar. Utan tvifvel skulle han i framtiden bli en
ber-gad man.
»Ja i framtiden», tänkte Marie Louise, »det är långt
dit — och att emellertid...» Det var efter ett nytt besök
på Segerstad som Marie Louise tänkte så.
I början af maj bekom hon ett bref, hvars utanskrift
icke var henne främmande. Med darrande hand bröt hon
omslaget. Brefvet var från Wiliam och lydde sålunda: ....
»Jag är säker, att fröken Marie Louise ej kan förvånas
öfver min djerfhet att skrifva direkte till henne sjelf, ty länge
— mycket länge — har hon vetat hvarom detta bref
handlar.
Men innan jag säger mer, så gif mig lof att tilltala den
qvinna, efter hvars ynnest jag sträfvar, ^med samma språk,
hvarmed jag tilltalar henne i mitt hjerta!
Marie Louise 1 Om det ej vore mig det ljufvaste af allt
hvad jag hittills erfarit att få säga: »Jag älskar dig öfver
allt på jorden!» så skulle jag tiga med detta, som icke är
dig någon nyhet, och du förstode ändå allt hvad som ligger
i denna fråga: Marie Louise, har du öfverlagt nog — kan
den ringe landtmätaren, som icke eger mer än sitt varma
hjerta och sin medelmåttiga utkomst att bjuda dig, kan han
hoppas, att du skall finna denna lott rik nog för att vilja
dela den?
Jfag måste göra våld på mig för att ej utsväfva i
passionens språk. Jag är yr, yr af oro, af hopp, af fruktan: jag
lider på förhand hela tortyren af ett nej, och jag njuter
him-lens salighet, medan jag i inbillningen drömmer om ett ja. Så
kastas jag fram och åter, och du skulle må hända både gråta
och le, om du en enda gång kunde gå in i mitt hjerta och
se huru tillstökadt der är. Öfver allt har jag uppsatt min
afgudabild, men allt som mina förhoppningars vågskål stiger
eller faller, ombyter denna bild sin drägt: tusen gånger om
dagen draperar jag dig än i glädjens rosenslöja, än i
sorgens dok.
Hvilket gränslöst välde öfver vår själ har ej denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
