Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känsla, som vi kalla kärlek — hvilket besynnerligt tillstånd
den framalstrar! Jag undrar om den ej är beslägtad med
vansinnet... Men, sd skulle jag ioke tala, icke svärma, jag
vill vara sansad, vara värdig Marie Louise. 0, Gud, måtte
dock alla mina suckar bönhöras! Måtte hon, för hvilken
det vore mig så ljuft att lefva och arbeta, hon, som med
sin blick skulle förmå mångdubbla mina krafter, måtte hon
hafva förtroende nog, älska mig nog för att med glädje blifva
min!
Om tre dagar — detta är den längsta tid mitt hjerta
och mitt förnuft kunna uthärda att vänta — kommer jag
sjelf att afhemta det svar, som för mig afgör allt.
Wiliam.
Marie Louise falde brefvet i sitt knä. Hvad som i denna
stund föregick inom henne veta vi ej, men att det var
mycket och vexelrikt kunde skönjas af, färgskiftningen på hennes
kind och af de dimmiga skyar, som hvälfde sig mellan
blix-tame i hennes ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
