Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11.
Ack — da står »om jag en gäng
Husvill i ditt eget sinne,
Ensam med ett tilrögdt minne!
K. Kullberg.
»Nå, välkommen, och tusen gånger välkommen om igen,
min liHe ingeniör!» sade rådmanskan, moderligt omfamnande
den så kär blifhe hyresgästen, hvilken också klämde den
stackars gumman i sina armar med ett eftertryck, som
förrådde öfverspänningen i hans känslor.
»Nog, nog, du kramar i hjel mig!» Rådmanskan drog
sig med ett godt leende undan de kraftiga
ömhetsbetygelser-na... »Men se, så solbränd och brun min ingeniör blifvit
— han har väl slitit ondt, kan jag tänka, af att gå och
sträfva i hetta och dam.»
»Ja, just icke alltid godt, allra käraste moster Greta .. .
Men låt oss för all del dricka kaffet i hej fläng, ty jag skall
putsa mig och gå ut i staden.»
»I staden, ja — det blir väl inte långt det, tror jag.
Men var så god och ge sig ro, som det anstår klokt folk!»
»Nej, vid gud, nej — jag är icke klok, jag inser det...
Jag måste bort!» af bröt Wiliam, som det var förgäfves att
truga ned i soffan. Och från både rådmanskan och kaffet
sprang den otålige unge mannen.
Uppkommen på sitt rum, möttes han af Kalle med en
Vindskuporna. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
