Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oförväget bli tilltalad och sympatien för det manliga i detta
språk. Likväl skulle hvarken det ena eller det andra förmå
inverka på det beslut, som hon nu oåterkalleligen tagit.
Den lott, Wiliam hade att erbjuda henne, förekom
hennes högmodiga sinne ringare än den var. En
kommissions-landtmätares hustru, sträfvande för ett hushåll med många
menniskor, biträden och gud vet allt, kanske längre fram
försämrade omständigheter, slutligen fattigdom, en stuga på
landet; brist, barnskrik, försvunnen kärlek, — nej, detta
mål var ej hvad hon sökte. Hon älskade Wiliam, men ej
högt, ej rent nog för att med honom vilja dela en obemärkt
lott. Hon hade ännu sin mors exempel för ögonen. Hvad
hade det blifvit af henne genom ett giftermål utan
förmögenhet? Nej, fattigdomen är tung att bära ensam — olidlig
blefve den för en maka, husmor och mor.
»Jag tror», sade hon, afbrytande den tystnad, som
in-trädt efter Wiliams sista ord, »att det är under min
värdighet att ingå i svar på dessa fria tillvitelser och att kan hända
det bästa är, att säga hvar andra farväl!»
Wiliam bugade sig utan att svara, och sökande dörren
t kom han ut — han visste ej hur. Men sedan han ett
par ögonblick stått lutad mot skranket till trappgången,
fann han, att han var utan hatt och trädde åter in för att
hemta den.
Men hvilken syn mötte honom då... Marie Louise
upplöst i tårar, med förtviflan vridande händerna.
Wiliam störtade fram. »O gud, o gud — ser du, Marie
Louise, ser du!»
»Hvad?» sade hon, med kraftigt v^ld hämmande smärtans
storm. *
»Att äfven ditt hjerta skulle brista.»
»Icke af kärlek», sade hon, »tro ej det Wiliam —jag
är icke så svag! Men det är mig bittert att se, det jag
förlorat den aktning* som var mig så dyrbar.»
»Ännu, Marie Louise, kan allt ändras. Skjut bort
denna onda, mörka känsla, som står mellan dig och mig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
