Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tro mig, kärleken är högre, ljufvare, saligare än rikedomen
och allt hvad den kan skaffa — låt din själs renhet ej
längre fläckas af en känsla, dig och den sanna
qvinlig-heten’ ovärdig!»
»Tala ej så — det är förgäfves. Hvad jag beslutit, är
bestämdt... Farväl!»
»Nå, så farväl, Marie Louise, farväl för lång tid!»
»Det är förbi!» sade William i onaturligt lugn ton till
sin moderliga vän. Och uppslående fönstret åt gården,
ropade han: »Kalle, spänn för!»
»Icke i afton, William» bad gumman.
»Jo, just i afton — jag behöfver komma ut i frisk luft
och till alla mina göromål.»
»Ja, dem lär du visst tänka på!»
»Dem måste jag tänka på. Jag har ett möte utsatt
till i öfvermorgon tidigt, och det skall ej sägas om mig att
jag blifvit galen för en qvinnas skull. Om jag än råkar tala
eller höra litet befängdt ibland, vill jag ändå vara inne i
mina förrättningar: arbetet blir bäste läkaren.»
»Se, det är taladt så att jag kunde gråta fröjdetårar öfver
dig! Men, ack, hur lång tid skall gå åt, innan jag får se
dig här igen?»
»Troligen blir det ej förrän hösten, men då hoppas jag,
frisk till hjerta och sinne, vara åter.»
Marie Louise såg schäskärran köra fram och Wiliam
strax derefter utkomma resklädd. Rådmannen och
rådmanskan stodo på trappan.
Fru N., som satt vid sitt inre fönster, nickade sitt
af-sked med tårad blick. Wiliam lyfte vördnadsfullt på hatten
och besvarade med en djup bugning hennes talande helsning.
Kärran rullade bort.
Sakta uppsköt fru N. dörren till det yttre rummet.
Marie Louise låg som en marmorbild i soffan, stum och med
stirrande ögon. t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
