Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjerta hårda prof, aflopp det lättare än det kanske eljest
skulle ha gjort...
Den 16 februari skimrade hela den stora våningen vid
torget i glansen af ljusen från kronor och kandelabrar. Den
objudna delen af stadens befolkning trängdes nyfiket der
utom kring for att fa en skymt af bruden, som stundom visade
sig vid fönstret, än vid sidan af den öfverlycklige
brudgummen, än endast åtföljd af sina tärnor.
»Hon har aldrig sett så litet bra ut som i qväll!» sade
en förnämare madam till sin granne. »Hennes ögon ä’
ordentligt rödsvullna.»
»Ack, men hon är ju så grann, så grann!» utbrast en
annan. »Ansigtet är det minsta på en brud. Se sa n
garnering — ve mig, är det inte fyra rader blonderspetsar,
och sådant sidensars... hvad hon är lycklig ... Tänk! den
som vore i hennes ställe!»
»Den vore kanske inte för säll!» menade en tredje
person. »Jag känner mamsell Henriette, och hon talte om för
mig i dag, när jag var der uppe ett ärende, att fröken inte
legat hela denna natt, utan gått påklädd fram och till baka
och att hon varit ända som litet besynnerlig i morse.»
»Åh, det var hon alltid, det högfärdiga stycket!» inföll
den fjerde språkarinnan. »Hon visste aldrig rätt på hvilken
fot hon skulle stå, och nu blir det väl än värre, när hon
beständigt kan få åka. Min man har klädt den nya granna
vagnen och gjort liveriet åt de två glopame, som springa
och fjeska der inne.....»
Under allt detta satt i den förmörkade vindskupan en
person nedböjd öfver bordet framför fönstret. Det var Wiliam,
klädd i uniform för att infinna sig på bröllopet, men som,
då han skulle gå, helt och hållet saknat förmåga att komma
från stället. Orörlig stirrade han på vindskupan midt öfver
— den syntes ödslig som en graf.
Rådmannen hade redan vandrat af till bröllopshuset,
men rådmanskan, som icke ville kosta på sig en ny svart
sidenklädning för ett tillfälle, hvilket endast gjorde henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
