Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sorg, hade blifvit hemma. Hon visste, att Wiliam ämade sig
dit, och då hon förnam att allt tystnat på hans rum, hvaraf
hon slöt att han nu gått, tog hon ljuset i hand för att trippa
upp och stöka htet till rätta åt honom. I salen språkade
ungherrame vid sina arbetsbord: de visste icke annat än
att deras förman var borta.
Men, herre gud, så det klack till i moster Gretas hjerta,
då hon steg in och fann honom, som hon trodde vara midt
ibland bröllopsgästerna, sitta liksom död vid bordet. I en
sekund var hon framme och fattade hans arm. »Wiliam,
Wiliam, min snälle gosse, hur är det med dig?» ...
»Jo, jo», sade Wiliam, strykande kallsvetten från sin
panna, »jag skulle ju gå på bröllop, på Marie Louises bröllop
— var det ej så?»
»Men det är för sent nu, kära barn!» sade gumman
med gråten i halsen, ty sådan som hennes käre Wiliam nu
såg ut hade hon aldrig förr sett honom: han var ju så blek,
att knappt en enda droppe blod tycktes finnas i hans ådror.
»Icke för sent... Jag vill, jag skall se henne som
brud!»
»Nej, hjertans min gosse, det må du inte vilja! Hon
har kostat dig nog, och de skulle bara le, de der andra’
förstår du, de som ingenting veta, i fall de finge se dig
sådan som du nu är.»
»Ilvad — skulle de skratta åt mig?»
»Ja, du, det kunde väl hända. Men här, ser du, Wiliam
lille, är någon som icke skrattar åt dig, som gema ville ge
resten af sitt gamla lif, om hon kunde köpa dig den lycka
du förlorat. Kom nu och sätt dig här på soffan hos gumman
och låto henne få prata med dig!»
»Åh nej, icke kan jag prata! Det är så tungt här —
jag saknar luft. .. Jag skall gå ut på en liten stund.»
»Nej, det gör du inte! Vi ska’ ta af oss den der stygga
fracken: det är inte annat än den, som klämmer dig... Se
här, Wiliam lille, här har du nattrocken — bara vi nu känna
oss rigtigt hemma igen, så blir det nog bra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
