Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något bekant om gamla tiders förhållanden, att han var så
långt aflägsnad från svartsjuka eller misstankar på sin; fome
rivals inflytande, att han tvärt om fröjdade sig åt tillfället
att fa visa denne sin lycka och framför allt sin hustru*
»Mjuka tjenare — detta var ett ganska angenämt möte . -,
eller hur, min älskade Marie Louise!»
»Oändligt angenämt!» svarade hon, tillgripande den
första fras, som föll henne på läppen.
Wiliam helsade emellertid på sällskapet till höger och
venster och steg derpå med en säkerhet, som återgaf Marie
Louise mål och mod, fram till hennes häst, och under det
han klappade denne på halsen, sade han lifligt, men i
fullkomligt modererad ton: »Jag trodde det var Diana sjelf
med sin svit, men gudinnan i egen person skulle icke varit
ett angenämare möte! Det är öfverflödigt då man ser fru
von Wallden att fråga efter helsa och trefnad?»
»Kan man se», återtog den äkta mannen, »så artiga
herrarne från staden äro! Jag skulle väl egentligen icke sjelf
hålla med, men efter vi ännu lefva i smekmånaden, så kan
jag opåtajdfc -gå in på herr ingeniöms sats, att min hustru
ofantligt förskönats i landtluften.»
Wiliamsson gjorde icke von Wallden det nöjet att lemna
uppmärksamhet åt dennes beräknade fritalighet. »Jag
uppehåller herrskapet \» sade han och visade tecken att aflägsna
sig.
»Vi ha icke så brådt!» svarade Marie Louise, som
fann det opassande i sin envisa tystnad mot en gammal
bekant... »Jag får den äran presentera ingeniör Wiliamsson
för en vän, som jag så ofta omtalat.»
En djup bugning, åtföljd af några ledigt smickrande
ord å Wiliams sida, framkallade en mjuk och intagande
böjning på friherrinnan Charlottes vackra hufvud. Hon hade
icke förestält sig, att den henne sedan så länge förhatlige
landtmätaren kunde ha detta »nobla» utseende och att
han i egenskap af Marie Louises forne friare skulle visa
sådan takt.
»Gör oss nu sällskap till Malkomsnäs!» sade von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
