- Project Runeberg -  Vindskuporna /
148

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Wallden med ton af den upprigtigaste bjudning. Det uppblåste
hans lättsinniga lynne att inom sitt eget hem få visa
ingeniören hela sin magt.

Högt rodnande, men likväl för de omgifvandes skull,
nödgades Marie Louise förena sina önskningar med sin mans.

Wiliam förklarade sig, till sin egen stora ledsnad, vara
ur stånd att få begagna sig af herrskapets godhet.
»Angelägna göromål...»

»Åh, sådana finnas väl icke beständigt hellerI Vi äro
ju grannar, så länge herr ingeniörn har sina förrättningar i
Qvillinge. Få vi således icke nöjet af herr ingeniörns
sällskap i dag, så vänta vi derpå en annan. Låt se — torsdag,
fredag, lördag eller... om söndag, då är ju hela den
arbetande verlden ledig?»

Under en flygtig färgskiftning vid den enfaldiga
anspelningen svarade Wiliam: »Som herr löjtnanten befaller då:
emedan söndagen för dagsverkaren är hvilodag, må den för
mig bli en dubbel högtid!» Han lyfte halmhatten från sina
vackra lockar, som ledigt fladdrade kring den solbrända
pannan, tog farväl af sällskapet och försvann på den
skogsstig, hvilken låg gent öfver landsvägen på andra sidan.

»En gammal bekant såsom man kunde se?» yttrade
kapten G., som hela tiden gifvit akt på Marie Louise och
nu hastigt fattade tygeln på hennes häst, hvilken, lika
tankfull som dess unga herskarinna, tycktes ha för afsigt att
botanisera i skogen.

Marie Louise hörde ej sjelfva orden, men tonen susade
liksom litet besynnerlig för hennes öra och hade tillräcklig
magt att återge henne fattningen. Hon upptog med ifver
det ena samtalsämnet efter det andra och underhöll dem
derjemte så väl, att icke ens friherrinnan Charlotte en enda
gång ertappade henne på bristande redighet i tankeföljden.

Men blifven ensam om aftonen, sedan gästerna rest och
husets herrar ännu en gång på en qvart ville försöka den
nyss uppsatta biljarden, fans ej en enda redig tanke i Marie
Louises hufvud. Allt hvad som under de föregående vee-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free