Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knappt hade hon hunnit försätta sig i den nya rollen,
då dörren sakta upplåstes oeh von Wallden med något osäker
gång inträdde i ett tillstånd, hvari Marie Louise ännu icke
sett och hvaruti hon aldrig tänkt sig att få se honom.
Spelets njutning hade, till firande af biljardens ankomst, blifvit
förhöjd genom en i hast arrangerad bacchanalisk högtid,
från ett gladt infall under skämt och sång hade den
småningom stigit till skarpt allvar, oturen hade hos von Wallden
ökat retligheten, medel att döfva stod till reds och följden
blef, att han slutligen kom i denna belägenhet, hvari mannen
icke är sig sjelf.
Marie Louise ryggade till baka för hans tilltänkta
smekning. Hon kunde knappt se på honom — så obehaglig
förekom han henne.
»Du har vakat och väntat på mig, ser jag, min lilla
turturdufva, och suckat och fält en liten tår, kan jag tänka
— nå, än se’n . . . Visst knäfveln är jag en smula upprymd,
men icke är det värdt att sätta sig och gråta för det!»
»Det kan icke heller falla mig in!» sade Marie Louise,
tvingande sig till ett någorlunda vänligt svar, ty nu var ej
ögonblicket att tala förstånd, men hennes hjerta slog häftigt
och hennes förtrytelse var verkligen nära att taga den utväg,
som hon nyss förnekat.
»Jaså, det kan icke falla dig in — nå, det var väl
det, ty vet du, för ro skull, min gudinna, hvad som annars
fallit mig in?»
»Nej, hvad?» Marie Louise vred sig ångestfiill fram
och åter.
»Jo, hvarken mer eller mindre än att hvar dag lefva
som jag behagar, ty — oss emellan sagdt — med all den
der öppenheten, du vet, är det icke ett sakramenskadt dumt
tvång att tvinga sina böjelser... Men hvarför ser du
ständigt så der bort på väggen — se på mig ... så der, ja. . .
Se vänligt på mig. .. kyss mig, min lilla dufva!»
»Nej, vid gud, detta blir för odrägligt!» Marie Louise
reste sig häftigt upp för att gå in i kabinettet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
