Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
korna tyckts henne ha varit angenämt och förströende,
förekom henne nu tomt, ja dödligt tråkigt, och hennes mans
opassande och lättsinniga anmärkningar kommo henne att
rodna, i trots af hennes en gång gifna försäkran, att för en
sådan man ingen hustru behöfde rodna. Ack, hur betydligt
steg ej, under jemförelsen af deras olika förhållande vid
detta tillfälle, Wiliam, den trogne vännen, framför maken!
I närvarande ögonblick föreföll henne bördan af det
äktenskapliga oket att vara blytung. Hennes hjerta brann och
skalf: det befann sig nu helt och hållet ett rof för de
lidelsefulla utbrott, som hon beskrifvit för sin mor, och med
fullkomlig glömska af denna ömma moders ord: »Då du
ingått denna förening, som gäller lifvet, så mins, att icke ens
en tanke får vara den otrogen, till hvilken du bör ha gifvit
allt!», öfverlemnade sig Marie Louise handlöst åt vildheten
i sin smärta, glömmande till och med, att hennes man
hvarje ögonblick kunde inkomma.
Till både lycka och olycka inträffade emellertid icke
detta. Qvarten hade växt till timme, och timmen till
timmar, då Marie Louise uppvaknade ur den onda drömmen,
reste sig från soffan och stirrade på de i piporna nedbrunna
ljusen. På en gång stod allt klart för henne. Under
bäf-vande fruktan kastade hon en blick inåt de hvita draperierna:
hon trodde, att von ’Wallden länge sedan lagt sig, att han
genomskådat hennes känslor och i sin billiga förtrytelse låtit 4
henne med flit qvarblifva i den domning, som följt på blodets
häftiga uppsvallning. Men med lättadt hjerta fann hon, att
han ej var i rummet, och nu kom turen till henne att rodna
för sig sjelf, emedan hon med ett slags tacksamhet måste
se sin mans oordentlighet, i hvilken hon erhöll ett skygd
för sin egen förvillelse.
Hon såg på klockan — den var öfver två. Hastigt
började hon att afkläda sig ... men fattad af en annan tanke,
afbröt hon genast detta göromål, upptände nya ljus, tog en
bok för att låtsa läsa och satte sig vid bordet att afvakta
sin man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
