- Project Runeberg -  Vindskuporna /
158

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

min hemlighet, stod den förgångna tiden varnande framför
mig. Det är blott i stort välstånd, utan bekymmer, som Marie
Louise kan älska. Men en qvinna, hvilken ej med den man,
hennes hjerta valt, föredrager en måttlig bergning, ja till
och med fattigdom framför den mest bländande glans, hon,
som ej gör detta i sin ungdoms första vår, hon har ej
rätt älskat. Tids nog kommer beräkningens tid. Marie Louise
var för ung att redan känna den, och hon beräknade dock.

Jag är okunnig om hvilket vildt beslut tvingade henne
att i hast afgöra sitt öde. Och låt mig tillägga, att jag äfven
är okunnig om huru länge jag skulle förmått att kämpa mot
hennes och mina förenade känslor, då detta val med ens
gjorde slut på de öfverläggningar, hvilka stundom mot mitt
bättre förnuft trängde sig på mig.

Jag visste, att von Wallden var en lycksökare, en
men-niska utan karakter. Jag hade bevis mot honom, och för
att rycka Marie Louise undan den afgrund, som jag anade,
använde jag dem. Ack, då först fick jag tillfälle att beundra
denna på en gång så småsinta och storsinta qvinna, som, i
det hon gifvit sin tro åt en man, vore han ock ovärdig,
tager hans sak såsom sin. Du skulle ha hört med hvilken
säkerhet hennes läppar, utan tvifvel hittills obekanta med en
osanning, djerft framsade den ena efter den andra för att
öfvertyga mig, att hon kände allt hvad hon behöfde veta och
att hon ej ville veta mer.

O, Marie Louise, Marie Louise*— för alltid förlorad!

Broder, förlåt denna klagan ... Hon var en qvinna värd
att saknas — och den saknad, hon inger, varar evigt.

Efter hennes giftermål har jag sett henne blott en gång:
det var i ett af de ögonblick, då hon njöt af sin fåfängas
triumfer, då hon gjorde en morgonpromenad i sitt nya
ekipage och förvånade staden med sin toalett, sin lyx och sin
livréklädda betjening... Ack, stackars Marie Louise, huru
länge skola väl dessa leksaker vara nog för att fylla
tomheten i ditt hjerta?

Kort derefter flyttade hon med sin man till Malkolmenäs.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free