Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och niga och lösa upp knyten, det ena efter det andra, utan
att våga hvarken vägra eller visa annat än den största
tacksamhet och belåtenhet.
När om aftonen dörrarne ändtligen tillslötos, sjönk hon,
nu ej längre mägtig att bekämpa de bittra känslorna, intill
sin mors bröst, gömmande ansigtet vid hennes axel.
»Jo jo, mitt barn», sade den ömma modern,
upplyftande dotterns panna, som glödde af blygsel, »detta hade du
ännu qvar! Men med denna dag, vågar jag förespå, skola
dina motgångar upphöra. Stadsborna ha på det hela tagit
varit vida bättre än jag någonsin vågat drömma om, och
der-före ha vi blott att tacka rådmannens, de förträffliga
menniskorna, våra sanna vänner, som styrt så väl till för oss.»
»Ja, hos dem är det menniskokärlek och verkligt
deltagande», sade Marie Louise, »och derför gör det godt i
hjertat att mottaga bevisen af deras känslor. Men, mamma,
att nyttja borgmästarinnans nedfläckade gamla
bombasins-klädning...»
»Käraste mitt barn, vill du, som känt slaget af de
djupaste olyckor, skygga till baka för myggsting! Kom ihåg
hur väl allt detta dock är menadt, om man också kunde tycka
att en finare grannlagenhet skulle förhöjt värdet af den göda
meningen. Jag kan icke tro, att du låter det här verka
på dig! Vi skola låta tvätta upp klädningen, och ställ du
henne sen i ordning så fort som möjligt — du måste, för
att rätt blidka den gamla afunden och visa din ödmjukhet,
ha klädnirtgen på dig, när du går till borgmästarinnan.»
Och så skedde.
Marie Louise fann väl penitensen svår, men underkastade
sig den likväl, och aldrig log borgmästarinnan ljufvare än
då hon, hållande Marie Louise i handen, svängde henne
om kring på golfvet och sade: »Min gud, så snäll hon är,
den lilla frun, att stufva upp gamla trasor! Jo, jo, olyckan
är en god lärmästare.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
