Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rädd, att Moppe kan springa upp på bordet och slå sönder
vaserna!» 1
Och för att vakta Moppe och vaserna satt Marie Louise
qvar.
»Ändtligen», utbrast Wiliam, då den täta häcken,
rådmannens triumf, aldrig såsom nu välsignad af Wiliam, %
bortskymde det vandrande sällskapet, »ändtligen, min Marie
Louise, skall det ej mera finnas några undanflykter! Här...»
»Tjenarinna, tjenarinna, mitt herrskap ... Så
ofantligt hyggligt och vackert herr ingeniörn har i sin trädgård!»
Porten gnisslade, och borgmästarinnan och postmästarinnan,
hvilka i fråga om kaffekalaser hade det bästa väderkorn i
hela staden och hvilka just ärnat sig på besök hos
rådmanskan, togo sig nu, såsom de sade, friheten att uppsöka sin
goda vän, der hon fans.
»Nå, så måtte då alla . . . Mjuka tjenare, mjuka
tjenare, oändligt välkomna, mina damer — hvad min trädgård
är lycklig, som kan skryta af denna ära! Men som jag hör
att rådmanskan, vår goda värdinna, är den egentliga
mag-neten, så tillåt mig ...» Wiliam erbjöd artigt sina begge
armar åt damerna för att ledsaga dem till den del af
trädgården, der sockerärterna1 frodades, men de försäkrade med
en mun, att de befunno sig så oändligt väl på denna sköna
och svala plats, att de ville slå sig ned hos sin lilla fru von
Wallden, så vida de icke komme till — besvär,
»Jag undrar», tänkte Wiliam för sig sjelf, »när ni någon*
sin gjorde annat!» men högt sade han: »Då är det
åtminstone min pligt att uppsöka värdinnan!» Och skyndsamt
ilade han bort, icke låtsande höra deras enträgna
försäkringar, att detta ingalunda behöfdes — för intet pris ansåg sig
Wiliam kunna uthärda ensam mellan Marie Louise och dessa
■ damer.
j »Man kan se», yttrade postmästarinnan, »att fru von
Wallden, liksom vi, plågas af den stränga hettan!» Hon»
’ kastade en betydelsefull blick på Marie Louises
musslins-1 klädning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
