Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trång Horisont - I. Helg- och vårstämningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I" Ii: LNG HORISONT.
sätt mot henne, trott honom alldeles okänslig för all
kvinnlig dragningskraft, men förvånades nu öfver det
vitsökt förbindliga sätt, hvarpå han tog emot receptet
af Agda, ja, hvarpå han vägde upp ingredienserna
med ena lillfingret i vädret, för att ej tala om, när
han gjorde paketet och tog emot pengarna. Han var
onekligen en mycket elegant företeelse, lång, smärt,
ytterst vårdad i sin klädsel med lockigt hår och milda,
bruna hundögon; en man, som borde kunna göra
intryck på en flicka, tänkte Antonia i dag för första
gången. Det vill säga på en flicka, som vore känslig
för sådant, hvilket hon själf visste sig icke vara det
allra ringaste. Men Agda? Ja, hon hade hört sägas
och trodde nog att det var sant, att herrar bara
brydde sig om sådana flickor, som koketterade för
dem. Ty vacker var då Agda inte egentligen.
Sådana små, blågrå ögon, fräknig, blek hy, liten oppnäsa.
Ja, d. v. s. något näpet var det nog hos henne och
så hade hon ett magnifikt, gulrödt hår, som hängde i
en lång fläta utåt ryggen. Och så figuren — ja, hon
var visst mycket väl växt — och herrar fäste sig
mycket vid en vacker figur, det hade Antoniajiört —
hon var så mjuk och rund och smidig.
Ja, figuren, det var stackars Antonias svaga sida.
Hon hade som barn fallit utför en trappa och skadat
ryggraden, så att hon blifvit hämmad i växten,
förkrympt nästan som en dvärginna och sned. Hon hade
dock icke själf klart för sig huruvida hon var mycket
vanställd eller icke. Hon trodde nästan all det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
