Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trång Horisont - I. Helg- och vårstämningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELG- OCH VÅRSTÄMNINGAR. 1 I
något barnsligt täckt i denna lilla gestalt, när hon
bara någon gång var väl klädd, och så visste hon ju
att hon hade ett vackert ansikte — helt och hållet
sin fars ansikte, och han hade alltid varit känd för
att vara en ovanligt vacker man. Hon hade hans fina
drag, hans stora, djupblå ögon med mörka fransar —
svärmiska, ömma ögon, som tårades vid den minsta
sinnesrörelse.
Men fadern var äfven tre alnar hög och hade i
sin ungdom varit den främste gymnasten bland hela
sin generation i Upsala, och han kunde aldrig se ned
på sin lilla, missbildade dotter utan en sådan känsla
af pina, att det. nästan gjorde honom ovänlig mot
henne. Han hade också ett tungt ansvar i hennes
olycka —■ men det visste ingen i världen mer än de
två. Antonia afgudade sin far och såg upp till honom
med lidelsefull beundran. Hon sörjde djupt öfver den
last, som undergräfde denne ståtlige och rikt begåfvade
mans lif, men när hon satt i kyrkan och hörde hans
vackra och patetiska stämma från predikstolen, såg
dessa själfulla blå ögon växelvis ljunga i helig vrede
eller fyllas med tårar i mild ödmjukhet, då glömde
hon den förnedring, som tvang honom att gömma sig
för sina församlingsbor och sin egen familj hvarje
eftermiddag, då var han för henne den man, han var
ämnad att vara, och hennes hjärta svällde af stolthet
öfver att vara hans dotter.
Hennes behof att hängifva sig, beundra och svärma
fann eljest icke mycken näring i hemmet. Styfmodern,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
