Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trång Horisont - I. Helg- och vårstämningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELG- OCH VÅRSTÄMNINGAR. 19
Ninette kastade sig gråtande i armarna på
tvillingssystern, då de kommo in i sitt rum.
Jag står inte ut här, ropade hon. Söta Agda,
låt mig resa till tant i Stockholm i ditt ställe!
Mormor är aldrig så svår mot dig som mot mig. Mig
riktigt förföljer hon.
Du är också så onödigt ömtålig. Hvarför kan du
inte låta henne gräla och låtsa som om det regnade.
Hvad var det nu igen?
Du vet hur hon kältar och anmärker på mig
hvarje ögonblick, tills jag blir alldeles utom mig, och
om jag då slutligen svarar litet häftigt, så tar hon vid
sig så förfärligt, så förfärligt, snyftade Ninette
hysteriskt och kramade systern hårdt intill sig, där hon
satt uppkrupen bredvid henne i soffan, med armarna
om henne. Du vet — det är detta med hennes
snålhet som pinar mig så — hela berättelsen kom fram
under Ninettes gråt — först var det för att jag satt
nya ljus i våra stakar — hon går ju alltid och snokar
öfver allt, och så begynte hon gräla för att de andra,
som jag kastat bort, inte var riktigt nedbrända än.
Så skulle jag lägga upp socker till plättarna till kvällen,
och då stod hon öfver mig och malde och malde —
och så blef jag nervös och släppte sockerskålen i
golfvet.
Mormors gamla kristallskål ? Ögonen nästan kröpo
ut ur hufvudet på Agda af förskräckelse.
Ninette endast nickade med hufvudet mycket
patetiskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
